Begravningen är avklarad, va jätte fint men väldigt jobbigt.
Så orättvist livet kan vara, han hann bara bli 24 år.
Du kommer alltid finnas inom oss,
Hoppas det blir en återträff med klassen då ska jag gå för din skull.
Vet att du ville komma på en sån tillställning, men då ska vi minnas dig extra mycket.
Va även kul att få återse några gamla klasskompisar men kunde ju vart under roligare omständigheter tyvärr.
Varför kommer allt på samma gång?
Kan man inte få en jobbig sak i taget?
Alltid är det flera tunga saker...
Efter begravningen kom Max hit en stund och drack lite kaffe och pratade gaddningar, det får vi ta å göra oftare!
Nu blir det lite mat sen blir det nog en tidig kväll känns det som.
Är helt slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar